Riskbedömning cybersäkerhet & informationssäkerhet

1. Riskbedömning:

• Identifiera tillgångar: Kartlägg all information och hårdvara som behöver skyddas.
• Utvärdera hot: Analysera potentiella hot, som hacking, virus, interna hot och naturkatastrofer.
• Identifiera sårbarheter: Upptäck svagheter i systemet som hot kan utnyttja.
• Beräkna risker: Bestäm sannolikheten och konsekvenserna av varje hot och sårbarhet.

Riskhantering inom informationssäkerhet är en process som fokuserar på att först  identifiera riskkomponenterna tillgångar, sårbarheter och hot för att sedan åtgärda dessa och slutligen verifiera att åtgärderna är genomförda. 

En komponent som alla standarder inom säkerhet och sekretess har gemensamt är riskanalysen. Identifiering av risker sker oftast i utvecklingsfasen med olika mer eller mindre sofistikerade metoder som t ex brainstorm eller felträdsanalys. I drift och förvaltning identifieras risker även genom audits och incidentahantering, dessutom är ett mycket bra sätt att identifiera risker att låta individer i den operativa organisationen rapportera möjliga risker. 

Vid en riskanalys identifieras och bedöms riskerna.

Först identifieras riskerna i följande steg.

1. Tillgångarna och dess värden identifiera,
2. Sårbarheterna som kan påverka tillgångarna identifieras och bedöms
3. Hot som utnyttja hoten identifieras och värderas.

Sedan värderas och prioriteras riskerna:

1. Sannolikheten för en exponering bedöms
2. Konsekvensen av en exponering bedöms
3. Riskerrna prioriteras

Du har nu i ISO 27000-världen gjort ett risk assassment, inom IEC 61508-världen har du skapat en Hazardlog. ISO 27005 väljer använda benämningen incidentscenarie, så jag väljer att benämna resultatet av ett risk assessment för Incidentscenarielog.

Vad vi bör leta efter i en farobedömning En farobedömning bör beakta faktorer som:

• De förutsättningar som stöder närvaron av faran
• Aktivitetens planerade plats i förhållande till faran
• Tillgångens exponering för faran
• Tillgång till relevant intelligens för att identifiera och hantera faran
• Din kapacitet att hantera störningar
• Faran för sannolik störning och påverkan.

Sammanfattningsvis: För att korrekt mildra slutliga risker kan det vara nödvändigt att budgetera både hot- och farokontroller.

Kvantitativ riskbedömning syftar till att mäta och uttrycka risker i numeriska termer. Detta gör det möjligt att jämföra risker, prioritera åtgärder och fatta välgrundade beslut. Här är några vanliga metoder för kvantitativ riskbedömning:

1. Sannolikhets- och konsekvensanalys:

• Denna metod innebär att man tilldelar numeriska värden till både sannolikheten för att en risk inträffar och konsekvenserna av den.
• Risken beräknas sedan genom att multiplicera sannolikheten med konsekvenserna.
• Detta ger ett numeriskt värde som representerar risknivån.

2. Monte Carlo-simulering:

• Denna metod använder slumpmässig simulering för att modellera osäkerhet och beräkna sannolikhetsfördelningar för potentiella utfall.
• Genom att köra tusentals eller miljontals simuleringar kan man få en uppfattning om sannolikheten för olika utfall och beräkna statistiska mått som medelvärde, standardavvikelse och percentiler.

3. Beslutsträdsanalys:

• Denna metod används för att modellera beslutssituationer där utfallet är osäkert.
• Ett beslutsträd ritas upp för att visa olika möjliga beslut och deras potentiella utfall.
• Sannolikheter och konsekvenser tilldelas varje utfall, och risken beräknas genom att gå igenom trädet och beräkna förväntat värde.

4. Felträdsanalys (FTA):

• Denna metod används för att identifiera och analysera potentiella fel i ett system.
• Ett felträd ritas upp för att visa hur olika fel kan kombineras för att leda till ett oönskat händelseförlopp.
• Sannolikheter tilldelas varje fel, och sannolikheten för det oönskade händelseförloppet beräknas.

5. Händelseträdsanalys (ETA):

• Denna metod används för att analysera potentiella konsekvenser av en initierande händelse.
• Ett händelseträd ritas upp för att visa hur olika händelser kan följa på den initierande händelsen.
• Sannolikheter och konsekvenser tilldelas varje händelse, och risken beräknas.

Viktiga överväganden:

• Valet av metod beror på typen av risk, tillgänglig data och önskad noggrannhet.
• Kvantitativ riskbedömning kräver ofta tillgång till historisk data och expertkunskap.
• Det är viktigt att vara medveten om osäkerheten i de numeriska värdena och att använda intervall eller sannolikhetsfördelningar i stället för enskilda punkter.

Genom att använda dessa metoder kan organisationer få en mer objektiv och kvantifierbar bedömning av sina risker, vilket leder till bättre beslutsfattande och effektivare riskhantering.

Förståelse av Riskaptit och Risktolerans

I den riskhanteringsvärlden skapar begreppen riskaptit och risktolerans ibland förvirring och används ofta som synonymer. Denna guide syftar till att förtydliga skillnaderna och att visa hur de kan integreras effektivt i er riskhanteringsstrategi.

Vikten av att Definiera Begrepp inom Riskhantering

Som erfarna riskhanteringsspecialister vet är fältet för riskhantering ofta fyllt av fackspråk och varierande tolkningar av centrala begrepp. Att definiera viktiga riskhanteringsbegrepp tydligt är därför avgörande för att säkerställa konsekvens och precision i organisationens riskrelaterade diskussioner. Ett sådant begrepp är ”riskaptit”, som vi kommer att utforska i detalj.

Förståelse av Riskaptit: Den Generella Nivån av Risk ni är Villiga att Acceptera

Riskaptit utgör grunden för er riskhanteringsstrategi. Den representerar nivån av risk en organisation är villig att acceptera för att uppnå sina mål, och beskriver den önskade riskexponeringen som behövs för att kunna genomföra sitt uppdrag. Bestäm riskaptiten tidigt, eftersom den påverkar alla riskhanteringsbeslut.

ISO Guide 73:2009, Risk Management – Vocabulary, definierar riskaptit som ”mängden och typen av risk som en organisation är villig att ta eller behålla”. Att acceptera risker kan omfatta både ekonomiska och operativa konsekvenser och är avgörande för att främja innovation och tillväxt samtidigt som organisationen förblir i linje med sina mål.

Faktorer som påverkar riskaptit:

• Bransch: Olika branscher har specifika utmaningar och regler som påverkar den accepterade risknivån.
• Företagskultur: Organisationskulturen har en stor påverkan på benägenheten att ta risker.
• Konkurrenter: Att utvärdera konkurrenters riskaptit kan ge insikter för den egna riskstrategin.
• Målets natur: Ambitiösa mål kan leda till en högre acceptans av risk.
• Finansiell styrka och kapacitet: Organisationer med större ekonomiska resurser kan vara mer villiga att bära högre risker.
• Anpassning över tid: Riskaptit kan utvecklas över tid, vilket kräver regelbunden omvärdering.

Förståelse av Risktolerans: En Detaljerad Syn på Individuella Risker

Medan riskaptit fastställer den övergripande inställningen till risk, fokuserar risktolerans på specifika risker. Denna skillnad är avgörande för att kunna hantera riskportföljen effektivt.

Risktolerans definieras i ISO Guide 73:2009 som ”en organisations eller intressents beredskap att bära risken efter riskbehandling för att nå sina mål”. Det representerar den acceptabla variationen i utfall som rör specifika prestandamått kopplade till organisationens mål.

Navigering av Risktoleransens Tolkning

Att definiera risktolerans är utmanande på grund av de många olika tolkningar som finns. För att förtydliga detta stödjer vi oss på ISO 31000:2009 Risk Management, som understryker vikten av noggrann granskning och konsensus bland ISO-medlemmar innan begrepp inkluderas.

Strengthening Enterprise Risk Management for Strategic Advantage särskiljer risktolerans som organisationens beredskap att bära risker efter behandling, medan riskaptit beskrivs som en bredare beskrivning av önskad risknivå i linje med organisationens uppdrag.

Risktolerans handlar om nivån av risk som en organisation är villig att acceptera för specifika risker, medan riskaptit avser den totala risken organisationen kan acceptera som en helhet.

Risktolerans fokuserar på att acceptera utfallet av enskilda risker, med tillräckliga resurser och kontroller för att hantera dessa risker. Å andra sidan är riskaptit nära kopplad till organisationens långsiktiga strategiska mål och uttrycks i kvantitativa termer.

Att Följa ISO-standarder för Effektiv Riskhantering

För att undvika förvirring och säkerställa en konsekvent terminologi stöder vi oss på ISO-standarder inom riskhantering. ISO-standarder genomgår en grundlig granskning och konsensusprocess innan de antas, vilket säkerställer ett tydligt och universellt förstått språk.

Även om ISO 31000:2009 inte uttryckligen definierar risktolerans eller riskaptit, introducerar den termen ”Risk Attityd”, som representerar en organisations inställning till att bedöma, eftersträva, behålla, acceptera eller undvika risk. ISO/TR 31004 betonar också vikten av att fastställa riskkriterier som är konsekventa med organisationens mål och riskattityd.